Livet här och nu då?
Kategori: Allmänt
Lite utsiktbilder därifrån jag bor. Jag hör tågen hela tiden från mitt rum, ett ganska skönt ljud egentligen. Som ni ser bor jag högt uppe, vilket jag inte är van vid. Det tar hårt på ens kropp att gå ned till lekparken med barnen och vagnen, också bara att gå ensam. (Tänk er hemvägen, uppförsbacke 3000...) Jag känner av det direkt i min kropp. För tillfället har jag ont i min höft så för varje steg jag tar känner jag lite smärta. Inte kul att jogga då... och på tal om joggande, fy tusan så tungt det är att jogga vid detta område. No pain no gain.
Två bilder från när Sofia och jag hade playdate med "våra barn", som råkar vara se sådär ungefär samma årgångar. Det här är då stranden nedanför Sofias hus. Vi klättrade över deras galler och sedan höll vi hårt i barnen i stentrapporna som ledde oss ner till stranden.
På söndagen gick jag ner för den djävulska backen, går man ända ner kommer man ju såklart till Genèvesjön! Nu var jag ju inte vid Lausanne d'Ouchy utan vid Lutry. Det var mycket vackert. Joggade med Sofia längs med Lutrys strand på torsdag kväll och jag blev riktigt ivrig. För det första bor jag inte långt ifrån stranden, för det andra var det så fint och för de tredje fanns det en massa uteserveringar och restauranger längs med den fina sjön. Fatta, här skall jag spendera mina sommarkvällar. När jag kommer tillbaka från Finland nästa vecka har jag ju ingen stress på mina axlar mera. Det enda är ångesten med att vänta på resultaten.
På söndagen blåste det mycket men jag hittade en bra plats i lé i solen och där låg jag och "läste" min franskabok.
'Försökte gå ut mina nya Converse-skor så att de förhoppningsvis blir lite bekvämare. (Får alltid skoskav av nya skor.)
Nere i Lutrys hamn kan man ta båten som åker till Lausanne, därifrån kan man ju sedan byta båt och åka över till Frankrike. Helt schysst! Jag låg en stund och läste på stenmuren och just då råkade båten stanna i hamnen, alltså man passar på att ta ett kort till bloggen.
Mysig gata inne i Lutry.
En random brud på gatan. Non non c'est moi c'est moi.
Rondellen som jag av någon anledning alltid minns. Här kör man nämligen när man åker till Villette, där Sofia bor. Tänka sej att jag nu bor såhär nära henne! Jävla najs assåååå, som svenska au pairerna säger!
