SaraSwiss

Efter en osäker tid full av funderingar ligger jag för tillfället i en nybäddad säng i Lutry, på ett nytt jobb hos en ny familj. På onsdagen var jag på intervju i Blonay, (som jag skrev om i förra inlägget) här är en bild från Vevey, en vacker stad vid Genèvesjön mellan Lausanne och Montreux. Som ni ser är utsikten också vacker här.

Under min vecka som arbetslös (som jag måste säga att ha varit en av den mest oförutsägbara, mysiga och spännande veckan i mitt liv) hade Sofia en så kallad "play-date" med Lianna och hennes barn (dvs. mina nuvarande barn som jag skall ta hand om). Riktigt bra, på det sättet fick jag chansen att träffa barnen en andra gång förrän jag börjat jobbet. Här är jag med Sofias ena unge.

Liksom... kolla utsikten från deras gård. Bakom gallret finns det en liten stig ner till bryggan, där Sofia brukar bada efter Hamam-bastun. Det kanske jag hinner uppleva nu när jag bor så pass nära henne.

Lianna med ena barnet, den söta blondinen som jag skall ta hand från och med nu.

På fredag eftermiddag tog jag tåget till Sion. Ja, eller jag steg ju av redan i Martigny om jag skall vara ärlig. Det gick så, att jag visste att tågfärden tar ungefär en timme. Jag gick på toaletten när det hade gått nästan en timme, tänkte att jag hinner. Plötsligt stannar tåget, jag tänker;"Panik, vi är redan i Sion... ut ur toaletten Sara!" Jag ställer mig i kön och stiger av. Sedan börjar jag fundera var jag riktigt befinner mig... Det står Sion på skylten som visar åt vilka städer tåget som jag klev av från skall åka. Neeej, jag skall inte av här! Fort tillbaka till tåget, åh panik! Jag fick inte missa tåget men så stiger jag istället av på en station för tidigt... Men jag hann tillbaka till tåget. Med hjärtat som klappade väldigt hårt.

(Ni vet inte hurdan tur jag haft under min Schweiz-vistelse, alltså det finns så många små historier jag skulle kunna berätta, om hur saker och ting bara råkat falla helt rätt på plats!)

I alla fall, framme vid stationen i Sion mötte jag Natalie och Florence, vi tre åkte till stugan i Alperna för att på lördagen åka ner till Verbier och titta på Loïc, hans pappa och hans brors ski alpinism tävling. Tyvärr blev tävlingen inställd på grund av vädret i bergen. Istället för att riskera deltagarnas liv blev det annulerat. Den är bara vartannat år och det hade kommit deltagare från flera olika länder. Alla kom i mål med en buss... Fiilisen var kanske inte den bästa, och det förstår jag verkligen. Allt detta övandes hela vintern och så blir tävlingen annulerad. Hur mycket suger inte det? Men att ha livet vid behåll vinner.

Tisdag kväll. En intervju över, 3 nästa dag. Ingen aning om någonting och lite stressad innerst inne.

Vi beställde så goda potatoes (pommes de terres) med majonnäs och ketchup. Faktiskt gott! Lianna rekommenderade sin au pair familj (hon sticker på söndagen) och jag sa jajajaja, jag vill ha det jobbet! Men lite osäkert om det passar för den familjen att jag har inträdesprov och Parisresa bokad.

Hur som helst, efter att ha haft sån ångest över vad som skall hända mig under veckoslutet och om jag kommer få något jobb, så kontaktade plötsligt en kvinna mig. Hon sökte en au pair till sina egna barn fr.o.m augusti. Jag säkte ju jobb genast. Då sade hon att hon har en idé; "Vi äger en privatskola i närheten av Vevey, jag kan fråga min svärsyster om det skulle behövas en au-pairliknande tjej på skolan. Det handlar om att äta med barnen, leka med dem medan de inte har skola och helt enkelt ta hand om dem. Du får boende gratis vid skolan och här är en kock som lagar all mat." Det lät ju hur perfekt som helst! Tänk vilken erfarenhet man har efter det.

Idag var jag där på intervju, det gick riktigt bra faktiskt. De erbjöd mig en hyfsad lön och var intresserade av mig. Men tyvärr fanns det lite nackdelar med jobbet, de behövde en nattvakt, så mitt schema skulle ha varit lediga dagar, börja jobba efter 16 och dra kvällsaktiviteter med barnen. Sedan på natten skulle jag vara alert och om barnen har mardrömmar eller vaknar och mår illa så skulle de ha rätt att komma till mig. Andra nackdelen var att man måste jobba vartannat veckoslut. Så jag skulle ha varit ganska fast på stället och inte haft tid med t.ex. au pair träffen i Lausanne.

Efter den intervjun tog jag tåget till Neuchâtel för nästa intervju. Då tänkte jag att kanske skolan ändå är värt att jobba i. Men sen var ju den brittiska familjen jag träffade helt super trevlig! Så bra kontrakt och jag kom jätte bra överens med mamman. Bara ett barn att ta hand om och mycket fritid. Nackdelen var att det var på landet, det har jag ju ren upplevt i Salavaux...

Jag tar tåget till Lausanne och har typ bestämt mig; "Jag vill jobba för den familjen i Neuchâtel". Jag skickar meddelande till Sofia; "Jee I got a job, skall köpa blommor åt din värdmamma nu!" Jag möter Lianna och Sofia i Lausanne, de vinkar ivrigt, Lianna säger; "min au pair mamma var intresserad av att träffa dig! Du kan kanske få börja på måndag. Du kan få träffa dem ikväll eller i morgon kväll."

Okej, varför inte träffa dem ikväll? Alltså, Lianna och jag tar tåget hem till henne, vi snackar och jag bjuds på god lasagne. Got the job! Just like that. Okay, let's move to Lutry on Monday! Merci, bonne nuit!

Tänk att det finns så omtänksamma människor i världen, som tar hand om en och bryr sig fastän man inte har så mycket att ge tillbaka. Ett tack, åtminstone, men hur mycket är det lilla ordet jämfört med vad jag får? Tror jag måste köpa en flaska vin och blommor åt Sofias värdfamilj.

Veckoslutet har varit långt, blev ju i princip "ledig" fr.o.m torsdag. På fredagen tog Sofia och jag båten till Evian-les-bains. Vädret var väldigt ostabilt. Medan vi satt inne och planerade dagen var det fint och soligt ute, när vi väl var påväg till båten började det såklart regna.

Här är vi på första båten från Cully (byn nära Villette) till Lausanne. Det var endast Sofia och jag som steg ombord från Cully-hamnen.

Jordnära Sofia.

Tummen upp för framtiden... Höhö.

En tornado påväg? Hope not.

Framme i Frankrike, här är Casinot. Tyvärr verkade allting stängt, även om restaurangernas menyskyltar stod utanför på gatorna, så var restaurangerna stängda. Vi som ville äta lite billigare och betala med euron vi tagit ut ur bankautomaten. De får väl vänta tills jag är på Parisresan. (En annan orsak till varför jag inte riktigt vill åka hem till Finland redan.)

Pittoreskt och mysigt. Men när vi satt i båten och jämförde Lausanne-sidan och Evian-sidan så såg Evian väldigt dött och tråkigt ut, på Evian sidan var det mycket mera skog och inte alls mycket bebyggelse.

Vi blev hungriga och det gick inte riktigt som vi hoppades, istället för att få riktig mat på restaurang delade vi på en batong (baguette, svenskar kallar det inte batong) och köpte lite ostar till. Ganska torrt i munnen men det mättade i alla fall magen för en stund.

På kvällen hade vi tänkt att vi kanske tar en joggingtur och sedan hamamar i Hamam bastun på nedersta våningen och kanske tar oss ett dopp i sjön. Hur som helst slutade det med att vi satte vi mjukiskläder på oss och hade varsin laptop i famnen. Jag sökte familjer som en galning och fick en massa matchar, och t.o.m en till intervju att gå på under lördag förmiddag. Vi var riktigt ivriga.

På första intervjun tog familjen mig till en terass som hade denna utsikt. Synd så var vädret lite blåsigt och kallt. Angående intervjuerna och jobben, familjerna var inte som jag tänkt mig och jag letar fortfarande efter andra familjer och har lite smått på g. Det känns ganska ostabilt för tillfället som ni kanske förstår.

Lördag kväll var party-night in Lausanne med Eva-Maria, Ashley och Sofia. Nästa dag (igår) mådde jag inte som en prinsessa, men mot kvällen blev det bättre!

Arbetslösheten började en dag tidigare. Men vad gjorde det, njöt desto mera! Tänk om det alltid vore såhär när man är arbetslös:

Blir bjuden på middag på mysig restaurang i Lausanne och vi bjuds dessutom på en god grönsaks-shott, liknande smak som mammas, vilket gjorde att jag fick lite hemlängtan.

Fick smaka på den andra rätten också.

Min goda rätt.

Bor för tillfället hos en kompis med den här utsikten!

Öppnade fönstret i sovrummet för att vädra lite.

Golvet är överfullt av mina saker. Har två kappsäckar, en stor sportväska full med saker och ännu min dator som jag släpar på. Köpte kanske lite för mycket på Ikea i januari!

Idag skall Sofia och jag ta båten från Cully över till Evian-les-bains, alltså till Frankrike, staden Evian där vattenmärket kommer ifrån. Livet som arbetslös har inte börjat så tokigt.

Just nu känner jag mig instängd och på helt fel ställe. Men jag har försökt göra det bästa av situationen, alltså göra de där sakerna som förväntas att jag skall göra. Ehm hatar ordet "förvänta" för tillfället! Men på fredag lagar jag lunch en sista gång... det kommer säkert kännas väldigt underligt, men samtidigt så jäkla skönt kan jag tro!

Idag efter lunchen föreslog jag att ta med barnen på en cykeltur till Plage D'Avenches parken, vilket uppskattades. Vi var borta nästan i tre timmar.

Kommer sakna dessa flickor! Känns vemodigt, men i grund och botten vet jag att det är ett bra besult jag gjorde.

Vattenflaskan var lite i vägen... men hamnen vid Salavaux / Avenches. Här som jag trodde att jag skulle simma och sola fr.o.m aprilmånad...

Känner nervositet i kroppen för tillfället. Nästa vecka, hur fan kommer den se ut liksom? Oh gud hoppas så att den går som jag vill, att jag får som jag vill!

Nånej, så farligt var det inte, men på lördagen får jag veta lite mer om framtiden... Återvända hem eller stanna kvar i landet? Det som jag gjort nu känns ganska tufft, nu skall jag liksom själv ta mig fram här med alla mina saker och väskor och datorn och guuud!!! Åka tåg med allting?! Ja, vi får se vart jag mig i världen vänder nu, eller skall vi säga, till vilken värd jag anländer! På ett sätt kan man se det som om jag gav upp, men så många gånger jag tvivlat och haft ångest, så känns det nästan mera som ett modigt beslut, liksom, nu är jag ju helt på egna ben.

Idag efter frukosten åkte vi till Papilorama i Kerzers, ett slags zoo för fjärilar. I det blå "cirkustältet" var dock ett zoo med tropiska djurarter, bl.a. armadillon. När jag skulle ta ett kort på ett djur kom en fladdermus flygande mot mig, så jag lade hastigt bort kameran. Jahass, då tar vi inga bilder från den här avdelningen då...

Sedan blev även jag en papillon.

Gårdagen var väldigt lång och grå. Långtråkig. Jag hade tänkt att jag skulle vara effektiv och läsa men jag var ganska seg. Det regnade och var grått ute, men jag tog mig i alla fall till butiken två gånger. Andra gången köpte jag lite snacks till kvällen, skulle ju träffa Timea i Murten. Hon var på pingis-tävling och efter tävlingen fick deltagarna middag och grejer... vilket ledde till att jag satt ensam hemma i huset och väntade på att hon skulle komma efter mig. Det blev en väldigt sen visit, ja, vi sköt upp det till söndagen kan man säga. Hon kom efter mig 00.51 lördag natt. Jag hade lovat henne tidigare i veckan att vi skulle ses och hon bad mig stanna där över natten, så jag packade min väska och tio före ett steg jag in i deras bil och åkte till Murten. Vi såg på Desperate Housewives ända till kl. 5 på morgonen... friska mänskor! Vi drack vin, åt ost och de goda Multivita crackers, som min familj också blev förtjusta i när de var här.

Söndagen blev sedan inte heller en effektiv dag, eftersom vi vaknade 13.40... Sedan såg vi igen på två avsnitt av DH och efter det tog jag tåget hem. Gick hem från Faougs tågstation, det tog en timme. Trevligt.

Som frukost hos Timea serverades något som jag inte sett beredas på ett liknande sätt. Hon värmde först mjölken i mikron, sedan lade hon på flingor och sedan massor med honung ovanpå! En riktig sockerbomb till frukost, då hon dessutom frågade om jag ville ha varm choklad, jag tackade ja. Då värmde hon mjölk, lade i kakaopulver och en stor sked med nutella in i muggen. Det är liksom någonting jag inte tycker att är så vanligt i Finland. Åtminstone inte i mitt hem, därför känns det ofta som om jag äter jätte ohälsosamt här.

På fredagen skämtade jag åt barnen att de kan få träffa min kompis, att jag kan visa hur ofta ni pruttar. Då svarade ena: "Nehee, du får visa när DU pruttar!"

Jag svarade: "Men jag pruttar aldrig!"

De tvekade och sade att det gör du väl visst?!

Hur som helst, idag efter middagen undrade yngsta flickan om det är sant att jag aldrig pruttar? "Maman, c'est vrai que Sara ne pète jamais?" Hehe, har hon liksom gått och funderat på det medan de har varit i Frankrike under helgen och sett på rally? Om man ändå sku kunna läsa barns tankar!

Dagen började med att laga gröt åt flickorna, sedan joggade jag vid sjön (idag var det en solig förmiddag) och efter det var det dags att börja laga lunchen. Bacon, spätzli och broccoli. On aime ça! Jag hade fixat mig klart för att hinna så snabbt som möjligt till tågstationen, (ja cyklandes igen!)... Vid matbordet frågar såklart ena flickan: "Sara, har du mascara på?". Tänk att barn lägger märke till allt - och kommenterar allting! "Ja, hehe, det har jag. Tänkte att jag skulle vara lite fin, för jag skall träffa min kompis från Finland som är i Zürich idag!"

Såklart hann jag inte till det tåget som jag helst skulle ha velat ta. Det var ju disken och allt sånt som tog tid, men ingen panik. 14.11 tog jag det dyra (31.50 frangs tåget med halvapriset rabatt?!?) till Zürich för att träffa Leonora!

Tågresan tog knappa 2,5 h.

När jag väl var framme vid den enorma tågstationen ringde jag Lellu. Efter en stund såg jag hur hon glatt vinkade åt mitt håll, så vi gick leende fram till varandra och gav varandra en stooor kram! Hennes syster Alina var ju också på plats, så även brodern Toste och hans vän. Det var lite roligt, för jag hade aldrig sett hans kompis förut och antog att kompisen var tysk. Så jag bara: "Hello!" Senare fick jag veta att han var en Ekenäsbo som gått i Mikaelskolan!

Ett sista foto, på oss två tillsammans! Det var faktiskt kul att träffa Lellu, hon var så slö i butiken, och det är ju jätte längesen jag skämtat och varit slö med mina ekenäsvänner! Syftar på vår egna humor som vi alltid har när vi är tillsammans (den där superbra humorn...) hehe. Hur som helst är det inte länge tills vi ses igen! CIAO!

Tänka sig, att jag den här veckan möter en av HH-medlemmarna i Schweiz! Alltså, too good to be true! Kommer ju såklart sakna alla andra medlemmar! But that you already know!

"Joyeux anniversaire, joyeux anniversaire, joyeux anniversaire..." a été dans ma tête pendant cette semaine. Les filles la jouent ensemble tout le temps!

Så slutade det med fotbollskläder. Under pausen (som var ganska lång och kaotisk) fick vi i publiken äta lite godis från varsin skål. Bra att flickorna har fantasi i alla fall. Ja, vi betalade också inträde, en frang per man. Jag måste låna 20 cent, efteråt märkte jag att jag nog hade en enfrangare på bordet. Wupsi Dupsi!

Efter den mysiga au pair träffen i Lausanne på torsdag fick jag skjuts till La Tzoumaz. Vi var framme vid 23-tiden och då ena australienaren mådde lite dåligt satt vi tre andra och drack lite shottar i mörkret. Vi klarade inte oss helt utan skador...

Jag som var orolig över att mammas påskpaket inte skulle hinna fram tills torsdagen! Men när jag sade hejdå till ena flickan i morse, såg vi att posteljonen kom och hade ett stort gult paket i handen. Det kom fram i precis rätt tid! Tack söta mamma!

Visst är det fint? Värsta muminpaketet alltså. Och så många fina frimärken! På bilden är dessutom min marimekko-penal. Kan det bli mera finskt? Det kan ni ju avgöra när ni ser vad paketet innehöll.

Tadaa; fazers blå, fazerina, marabou choklad, kinderägg, mignonägg (ush!), en tupp och så lite saker åt familjen. Först när jag såg äggpaketet tänkte jag att vad fan, mamma har väl inte skickat ägg åt mig på posten? Sen slog det mig att hon antagligen har skyddat chokladäggen i paketet... (Jag har mina moments... )

Jag önskar mina få, men guldvärda läsare en glad påsk! Ätin nu choklad hörni! För det göra jag, började redan må illa av att smaka på den efterlängtade fazerinan och ett kinderägg.

Min påsk firas med att ikväll åka till Lausanne på au pairträffen, efter det skall jag åka till La Tzoumaz för lite multikulti sällskap, som består av fransmän, australienare och en finländare! Ciao!

Kolla, vad jag har lagat med barnen efter jobbdagen!

Först kokade vi äggen, sedan doppade vi dem i den gula färgen (färgerna skulle blandas med vatten och vinäger), sedan torkade vi dem, lade klistermärkena på, doppade dem i gröna eller orangea färgen, torkade dem igen en gång och till sist tog man bort klistermärkena.

Figurerna blev alltså gula istället för vita! Äggena blev ju hur söta som helst. Jag är inte van vid att läsa bruksanvisningar, nu var det ju inte ens på svenska! Nerverna testades lite, men efter en stund då allt gick som det skulle så var det faktiskt helt roligt att pyssla med flickorna. (Fastän mina händer är fulla med grön och orange färg som jag inte får bort!) Nå, på det sättet pyntade vi även mig till påsk! Kanske familjen hänger upp mig som dekoration i trädgården?

3.4.2012 hamnar man igen söka in till skolor, vem skulle ha trott det? Få se vad det blir av mig, om jag inte kommer in detta år så blir det nog att åka utomlands igen! Vilken tur att jag fattade att jag måste ta mig utomlands när jag en gång har sabbatsår! Har i alla fall sökt till en massa olika linjer, både i Finland och Sverige. Dessutom har jag ännu tid till att söka in till franskalinjen för utlänningar på Lausanne-universitetet om jag vill. Ingen panik här kommer Torsten med borsten!

Den här helgen har varit jätte bra. På fredagen var jag på bio i Lausanne, såg The Hunger Games, men den var ganska komplicerad och ofta när jag ser på långa, invecklade filmer (speciellt om jag ser dem på bio) så har jag svårt att minnas vad som egentligen hände i filmen. Så antagligen borde jag läsa boken eller se filmen på nytt inom snar framtid. Filmen var helt bra, fick en och tänka på hur bra man har det då det gäller mat. Haha. Speciellt nu i Schweiz när man bara äter goda kolhydrater hela tiden. Biografen i Lausanne var bredvid Mad Club. Förr var det ett industriområde men nu har det byggts om till ett modernt design-område lite utanför stan.

På lördagen på vägen till katedralen i Lausanne stannade jag vid ett skyltfönster och undrade hur övre delen av min kropp såg så brun ut? Då var det en skyltdocka som exakt passade in på min överkropp, nyckelbenen satt precis på rätt ställe... Hur som helst var ju nedre delen lite fel kanske!

Stora vackra kyrkan, vilken ni ser i mina solglasögon! Fotografen har så bra idéer.

Jag har rynkor!

Efter det var det dags för pasta bolognese som åts i en fin park med Genèvesjön som utsikt. Il faisait très chaud! Efter lite slumrande i parken blev jag bjuden på glass! Mövenpick såklart. On a mangé la glace au bord du Lac. Jag valde crème brûlée smak, nommnomm!

På kvällen tog jag tåget till Payerne för att titta på M:s dragspelskonsert. Den började först klockan åtta på kvällen och höll på ända till halv elva! Det var som en supé, bra stämning och mat vid borden. Jag åt en räksmörgås medan orkestrarna spelade. De var jätte duktiga, tydligen är det vanligt bland ungdomar att spela dragspelsliknande intsrument här.

Juniororkestern. Tänk att de hölls vakna så länge! Konserten började ju vid läggdags.

Publiken, många av den äldre generationen kände igen låtarna, jag hörde dem nynna med i svängarna.

Seniororkestern, med många ungdomar. (Dräkterna var dock inte riktigt i min smak), men visst spelade de fint!

De hade en hyllning, hommage för Edith Piaf i slutet! Två medelålderskvinnor sjöng tre låtar av henne. Jag kom och tänka på julfesten 2010 i gymnasiet då mamma var utklädd till Piaf och mimade på scenen. Du såg ganska skrämmande ut mamma!

Efter konserten körde familjen mig till bilen i Faoug som jag sedan körde hem till Salavaux.

Idag hade familjen brunchgäster. Jag låg dock och sov till 11.30! Wupps, "Eh, pardon, bonjour, j'ai dormi longtemps!" Fick i alla fall gå ner och ta för mig. Det var ju så lyxigt så att jag måste hämta min kamera! Ägg, alla världens ostar, syltar, goda bröd (från bageriet såklart), birchermûsli, hallonpaj, muffns, champagne, sparris med skinka... ja en massa goda saker!

(Bara så att ni vet.)

De som har facebook vet att min torsdagkväll var en väldigt speciell kväll! Helt otrolig! Värsta äventyret i mitt liv tror jag! Så detta inlägg handlar endast om torsdagen fastän jag nu skriver och det är lördag natt, snarare söndag redan.

Efter lunchen gick jag till stranden för att läsa lite franska. Det blev ju inte så mycket läst utan mera latandes i solen.

Bild från polisstationen när de hittat min lilla väska och de viktigaste korten! (Får ju ett nytt bankkort snart så det var inte så farligt med den saken!)